gråa dagar. väntar på våren/sommaren som aldrig tycks vill komma på
riktigt. funderar på framtiden och livet som om det vore den enda gåtan
i hela världen. är det såhär jag verkligen vill att livet ska se ut?
en fråga som jag har ställt hundra gånger, men som aldrig ger något svar.
lever i en stad som alltid sover, som är full av massa skitsnack och som
alltid ligger steget efter. tryggheten är nog det enda som håller mig kvar.
viljan finns, men rädslan är den som alltid tar över. står fortfarande på
ruta ett, som livet har gjort från start. kanske är det bättre att svänga
vänster istället för höger nästa gång? kanske jag kommer till ruta två och
ett steg närmare mot mitt mål. sömnlösa nätter har blivit vardagsmat.
alla dessa tankar som ställer sig upp och knackar på när mörket faller.
konstigt hur allt blir så annorlunda i mörkret. dags att vända blad och
starta livet från ett nytt kapitel. men hur startar man om livet efter nitton år
och när ingenting är som det ska? alla dessa frågor utan något svar.
men jag har lovat mig själv, att en dag ska jag hitta alla svar på alla frågor.