12-12-12 är ett datum vi aldrig glömmer. Allt känns så overkligt. Jag kommer

aldrig få se dig igen förens det är min tur. Du har alltid funnits där för mig i

alla år. Nu finns du inte där alls. Bara i mitt hjärta. Jag skulle ha gått igenom

eld och vatten bara för att få dig frisk. Det var inte såhär vi ville att den sista tiden

skulle bli. Det var långt ifrån vad vi hade tänkt oss. En tredje person, är det sant?

Det visade sig att sanningen är den som aldrig sviker oss. Vissa saker accepterar

man, andra inte. Detta var något jag aldrig kunde acceptera. Varför just du?

Varför just oss? Jag har lärt mig att livet är långt ifrån rättvist. Men det är något som

är svårt att lära sig. Riktigt svårt. Hjärtat är i tusen bitar. Tusen bitar som sakta

kommer läka ihop med tiden. Men vissa bitar kommer alltid fattas. Du fattas för mig

 

Tack för allt. Vila i frid världens bästa mormor. Jag älskar dig! v